Massimo Kök & Bistro

Massimo Kök & Bistro är det bästa som har hänt “pizzascenen” i Växjö det sista halvåret (sorry Pizzahut). Massimo ligger mitt på Sandgärdsgatan, Växjös “the Strip” som jag skrivit om i tidigare inlägg, och är enligt hemsidan en “genuin italiensk restaurang med höga ambitioner”.

Direkt när man kommer innanför dörren så märks dessa “höga ambitioner”. Inredningen är spot on och det är en enorm skillnad om man jämför med pizzerian som låg i lokalerna förr i tiden. Kanske kommer någon ihåg klassiska Ali Baba? Där såg det ut som att någon hade tagit speed, åkt ut till Leos Lekland, åkt tillbaka och bestämt sig för att öppna en restaurang. På Massimo är det istället dämpad belysning, svartvita fotografier, marmorbord och svindyra mässingsdetaljer överallt. Bardiskar där man sent på kvällen kan ta en aperitivo sitta senza giacca och diskutera världsläget. Jag vet inte om det är genuint italienskt eller bara klichéartat. Men namnet påminner mig om min gamle vän Massimo Albanese som jag rest mycket i Italien med och det ger mig all legitimitet jag behöver.

För en tid sedan så var jag där med ett gäng kollegor och det blev en kulinarisk fullträff. Menyn erbjuder förutom pizze, även pasaträtter, förrätter (primo), och desserter (dolci). Deras Pasta con filetto di manzo (oxfilé) ska tydligen vara en riktig höjdare men naturligtvis valde jag pizzamenyn. Alla deras pizzor verkar vara goda och det är svårt att välja. Till slut blev det en pizza med parmaskinka, tomat och örtolja.

Pizzan är verkligen fantastisk. Den har perfekta brännblåsor och superb tomatsås. Om man jämför Massimo med Växjös andra pizzerior i samma prisklass, och då syftar jag på Venezia och Bella Lanterna, så är Massimo snäppet bättre tack vare tomatsåsen. Jag fick också provsmaka en slice med buffelmozzarella från en kollega och den var perfetto! Man får pizzorna på träfat vilket faktiskt känns fräscht och det ser även snyggt ut mot marmorbordet. “Rätt just nu.” Allt detta sammantaget gör att Massimo är i en klass för sig.

Är du sugen på en bärs så ta en Peroni, den ljusa trevliga ölen från Lombardia, den passar perfekt till en äkta italiensk pizza. Massimo har en gedigen vinlista också men tyvärr kan jag inget om viner så… ta en birra istället, det är mitt råd. För den som vill ha ett alkoholfritt alternativ går det att beställa mineralvattnet Pellegrino. Även det ett italienskt märke så ni ser hur konceptet är genomarbetat in i minsta detalj!

Precis efter att Massimo hade öppnat i höstas så var det många som tyckte att de hade dålig service men det är inget som märks nu. Alla i personalen är trevliga och serviceinriktade och det är tur för ett rykte om dryg personal sprids snabbt i en stor småstad. Och jag hoppas verkligen att Massimo kan finnas kvar många år framöver för jag trivs där. Det enda negativa är att denna italienare tyvärr (av naturliga skäl) inte har kebab på menyn.

9/10

Grande

Utblick: Malmköping

Denna gången går pizzabloggen utanför Växjös gränser och gör ett nedslag i den fina lilla orten Malmköping i Flens kommun, mitt i hjärtat av Södermanland.

Malmköping är en riktig liten pärla som andas historia och traditioner. Här kan man bland annat besöka det fina spårvagnsmuseét eller se gamla exercisfält från 1700-talet. Eller varför inte besöka Plevnahöjden där det ordnas bakluckeloppis varje lördag under sommaren? Visste ni förresten att den stora träbyggnaden Plevnagården var Sveriges första militärsjukhus? Senare hölls seminarier för småskolelärarinnor på gården och därefter blev det ett vilohem för samma yrkeskategori. Spännande.

I denna härliga idyll för “de röda stugornas folk” finns givetvis också en pizzeria. Eftersom Malmköping inte är så stort så är det lätt att hitta dit. Irra bara runt lite kring busshållplatsen så kommer du snart till “Pizzeria Venezia”. Varken namnet på stället eller inredningen är särskilt originellt. Du har sett det hundra gånger tidigare, ett italienskt namn för att ge lite legitimitet och sedan limegröna väggar och bröstpanel i furu. Traditionens makt är stark i Malmköping (du kan även beställa raggmunkar på Venezia).

Som Växjöbo har man faktiskt svårt för att bli imponerad av själva pizzan. Självklart är det nötkött istället för gyros som gäller på kebabpizzan och du kan välja mellan “vit” eller “röd” sås. Jag tog den vita såsen som smakade créme fraiche och längtade hem lite. Du får också färska tomater och gurka på pizzan vilket aldrig är ett plus i min bok.

Så här långt är det en helt alldaglig matupplevelse. Det som däremot sticker ut som något extra på pizzeria Venezia är vattnet – HOLY SWEET MOTHER OF GOD vilket vatten! När pizzan är uppäten och du känner törsten komma krypande efter den salta och feta maten, gå då fram till disken och servera dig själv ett glas Malmköpingsvatten från den välkylda cisternen som står vid kassan. Ta några djupa klunkar och njut! Det är som att du blir renad på insidan och dina sorger och bekymmer försvinner för en stund. Det är lätt att föreställa sig hur soldaterna på 1700-talet kunde uthärda timmar av exercis på fältet efter att ha stärkt sig med detta friska och rena vatten. På samma sätt förstår man varför de utarbetade småskolelärarinnorna drog sig tillbaka hit på 20-talet och njöt av den stilla friden och det underbara vattnet.

Tack till Simon för en intressant rundvandring och fakta om orten Malmköping. Sammanfattningsvis får kebabpizzan en femma men tack vare vattnet så höjs betyget till 7/10.

Södermanlands pärla: Malmköping

Napoli

Napoli heter pizzerian som ligger i korsningen mellan Kungsgatan och Sandgärdsgatan. Ett väldigt bra läge med tanke på att Sandgärdsgatan får ses som Växjös svar på Las Vegas “the Strip”. Sandgärdsgatan är ändå Växjös nöjesgata där flera uteställen som Bishops, Lagerlunden, Sports, Pauz och Delux ligger. Det är åtskilliga Växjobor som likt mig vinglat hemåt i natten och passat på att avrunda utekvällen med lite nattmat på Napoli. Och just då, strax efter två, smakar fettdrypande mat helt gudomligt.

Men jag vill inte basera en recension på upplevelserna efter blöta utekvällar. Omdömet kan ha grumlats av smaklökar som avdomnat efter för mycket alkoholintag. Du tänker alldeles för enkelspårigt, du vill ha näring och inget annat. En “quick fix” som duger för stunden men sinnena är helt enkelt inte tillräckligt skärpta för att göra en saklig och nyanserad bedömning.

Tidpunkten för besöket på Napoli var därför en söndag, helt i nyktert tillstånd, tillsammans med de goda vännerna S.S och J.B på tillfälligt återbesök i Växjö. Och det var tur att vi var sansade och fullt fokuserade på uppgiften att recensera mat för pizzan smakade inte alls som jag hade tänkt mig.

Innan vi går in på smakupplevelsen vill jag berätta om en mattradition från ett nordiskt grannland. På Island finns nämligen en sed som kallas för “kiviaq”. Det går ut på att man flår en säl, tar ut inälvorna och proppar sedan sälen full med jästa sjöfåglar, syr ihop kadavret, smörjer in allt med fett för att hålla flugor borta och sedan lägger man köttklumpen under en sten för att låta härligheten jäsa lite till i cirka sju månader.

Jag har aldrig smakat “kiviaq” men jag kan tänka mig att det påminner en del om en kebabpizza från Napoli. Det är främst såsen som för tankarna till jästa sjöfåglar. Den är frän, seg och klibbig. Kebaben skulle då kunna likna det halvruttna sälspäcket. Det kraskar i munnen när jag tuggar på det grådassiga köttet. Kanten är hård, ojämn och likblek. Det är inte så gott och ser inte så vackert ut heller.

S.S och J.B tog inte kebabpizza och de verkade nöjda. Kanske hade jag otur, kanske finns det goda pizzor på Napoli också men det tror jag inte. Det är ett under att Napoli klarat sig så länge med tanke på bland annat rykten om bristande hygien i köket. Men som sagt så är det ett bra läge på “the Strip” och alkohol kan allvarligt skada ditt omdöme!

2/10

Till och med inredningsdetaljerna får dig att vilja spy.

Elvan

På handelsområdet I11 i Växjö ligger pizzerian Elvan, mitt bland charmiga butiker som K-rauta, Media Markt, Citygross och numera även Willys. Vid Sambandsvägen står en skylt som basunerar ut att “Här finns äkta klassiska italienska pizzor”.

När jag står i kön för att beställa faller min blick på en av väggarna i restaurangen. Där hänger en inramad matchtröja från hockeylaget Växjö Lakers, signerad med massor av autografer. Framme vid läskkylen hänger ett lagfoto, förmodligen från säsongen 11/12, även detta med autografer. Sakta men säkert börjar det gå upp för mig att Elvan är en pizzeria som stöttar Lakers och att detta uppenbarligen är ett tillhåll för Lakers supportrar.

För en person uppfödd i Tingsryds kommun, som har ett grönvitt hjärta bultande innanför revbenen, som har orden stolthet, hjärta och tradition som ledord och som ser VLH som svensk hockeys skamfläck, börjar det nu vändas i magen.

Jag ber om ursäkt till alla er som trodde att detta skulle bli en objektiv, saklig och nyanserad recension av pizzeria Elvan. Men så kommer det inte att bli.

Plötsligt slår det mig att Elvan bara är falsk marknadsföring. “Klassiska italienska pizzor”? – Skulle inte tro det. Sen när är Hawaii en klassisk italiensk pizza? Elvan är en snyggt paketerad produkt men med ett tomt innehåll. Likheterna med hockeyklubben Lakers är slående. Allt är bara på låtsas, skapat för att sälja en vara som någon kan tjäna pengar på. Framme vid disken står en stor skål med godisklubbor till de yngre. Ett koncept som lockar barn och clowner så klart men mig lurar de inte! (Godis är inte ens nyttigt för barn – illa Elvan, illa!)

Kebabpizzan är också överöst med rucola (djävulens grönsak). Det är bara i norra Italien och Slovenien man har rucola på pizzor men ALDRIG på en kebabpizza. När jag ätit färdigt har jag en bitter smak i munnen. Jag vet inte om det beror på all rucola eller om det är insikten om att ingenting längre är äkta. Allt är bara PR, yta och kommers.

Under all denna rucola finns det en kebabpizza.

Under all denna sallad finns det en kebabpizza.

3/10

Verona

I korsningen Tegnérgatan-Trädgårdsgatan ligger “Söderkrogen Verona” (som har fullständiga rättigheter). Denna dag gör min gode vän SH mig sällskap till maten. SH jobbar dagligen med mat och har mångåriga erfarenheter från kockyrket. En högst trovärdig recensent med andra ord.

Det ligger nästan ett romantiserande skimmer över stadsdelen Söder i Växjö. Kanske beror det på att man så lätt associerar till Söder i Stockholm? Det finns möjligtvis vissa likheter som en innerstadsdel med gamla anor till exempel. Hursom helst så verkar människor som lever här nöjda med att bo på “rätt sida järnvägen”. En del skulle till och med gå så långt som att säga att folk som bor här tror att de är bättre än andra. Jag är själv “söderkis” sedan några år tillbaka så jag vill egentligen inte lägga några värderingar i det.

Det första som slår mig inne på Verona är “Heja Bajen”-klistermärket på kassaapparaten. Ännu en flört med Södermalm? Oavsiktligt eller inte så är det ändå ganska roligt. Det andra är kundkretsen som kommer och hämtar beställningarna. Det märks att du är på Söder. In kommer brats med backslick och Burberry. Utanför går någon och rastar sin pudel. Kontrasterna till Teleborg som jag recenserade i förra inlägget är tragiskt nog ganska tydliga.

Inne på Verona är det riktigt mysigt. SH och jag valde att sitta ner och äta pizzan på plats. En dag mitt i veckan är det väldigt lugnt och inga andra gäster, bara de som kommer och hämtar. Och det ska sägas att pizzorna smakar bäst om man äter dem direkt istället för att ta hem då pizzorna både svalnar en del och även riskerar att få viss pappkartongsmak.

Och Verona gör varken mig eller SH besvikna. Pizzorna är fantastiskt goda. Degen är omsorgsfullt utarbetad till en nästan perfekt geometrisk cirkel. Inne i ugnen har kanten runt om blivit smyckad med små blyga brännblåsor. Bottnen är precis lagom tjock och ovanpå ligger mjuka, fettglänsande gyrosremsor. Ostsmaken finns där men tar inte överhanden på något sätt. Några lökbitar ligger och bekantar sig med champinjonskivorna. Ovanpå allt samman ringlar sig den lena såsen fram som en vårbäck efter tjällossningen. En vacker komposition helt enkelt.

Det enda tråkiga kommer efteråt framme vid den bajenprydda kassan. En kebabpizza på Verona kostar 85 kronor plus drickan som går på 15. Alltså måste du punga ut med hela 100 kronor för lite snabbmat. Aningen mycket enligt mitt tycke så det drar ner betyget en del.

7/10

Teleborgshallen

Tillbaka på Teleborg en fredagkväll, vad gör man? – Beställer pizza så klart.

Precis bredvid entrén till Teleborgshallen ligger också en pizzeria. För många boende i denna del av Växjö så är detta förstavalet när det gäller pizza.

Det första som är värt att nämna är att Teleborgshallen är snabba på sina beställningar. Två pizzor blir färdiga att hämtas på tio minuter. Det är både på gott och ont. Jag höjer ett varningens finger för pizzerior som är så här snabba. En pizza ska ta minst femton minuter att göra annars är den slarvigt gjord. Men det är klart, är du hungrig och vill ha mat snabbt kan du vara beredd att kompromissa med hur omsorgsfullt maten är tillagad.

Det är den inställningen du får ha när du beställer från Teleborgshallen. Det är inget finlir här utan degen snurras, såsen smetas ut, toppningen slängs på, in i ugnen och ut ur ugnen. Detta är inget fancy ställe helt enkelt. Undvik att prata med personalen, ingen av dem har gått på charmkurs direkt. Betala snabbt och gå därifrån.

Ingen sitter nämligen och äter i Teleborgshallen (om du inte väntar på att bli hämtad efter innebandyträningen). Det är inte direkt någon tilldragande lokal. Ta med maten hem och sätt dig i dig i soffan istället, se hockeymatch eller en dokumentär om späckhuggare.

Pizzorna är gedigna absolut. Kebaben har hög kvalitet och du får kebabsås i massor vilket är bra. Tag gärna en pizza med pommes på så blir du riktigt mätt och belåten. Men på grund av den korta tillagningstiden får inte pizzakanten några sköna brännblåsor. Ät med munnen och inte med ögonen. Men räkna inte med något speciellt. Det är inget ställe att gå till på första dejten. Teleborgshallen lämpar sig bäst en fredag efter en tung arbetsvecka och det enda du vill ha är en stor pizza, snabbt och du skiter i allt annat.

Den något slarvigt tillagade kebabpizzan från Teleborgshallen.

Dricka ingår i priset, det är bra.

6/10

Roma

Jag har alltid haft ett gott hjärta till pizzeria Roma. Ända sedan jag började äta på pizzeriorna i Växjö i mitten på 90-talet så har Roma varit en av favoriterna. På den tiden hade restaurangen ett bra anseende och var “the place to go”. Om gänget som du var ute med inte kunde bestämma var ni skulle äta så sa alltid någon till slut – “Okej då! Vi går till Roma.” En kompromiss som alla var nöjda med – Roma hade goda pizzor helt enkelt. Då var det en stor restaurang på Västra Esplanaden, jämte McDonalds, mitt emot Oléo (vilket läge!).

Sedan dess har Roma genomgått många förändringar. Restaurangdelen där man kunde sitta och äta har tagits över av Koh Tai och Roma finns bara kvar som avhämtningspizzeria i (bildligt talat) en spricka i väggen på Västra Esplanaden 6. En skugga av sina fornstora dagar. Läget är givetvis fortfarande bra och om du kör bil och hämtar maten kan du parkera smidigt i teatergränden bakom konserthuset.

Av olika tillfälligheter har det slumpat sig så att jag på senare tid beställt pizza från Roma på söndagkvällar. Kanske för att de har öppet ända till 21 på denna dag då man som bäst behöver något för att dämpa sin jobbångest med. Då har det alltid varit en kvinna som heter Elisabeth som med vänlig röst tagit emot beställningen. När jag kommer och hämtar kvart i nio brukar hon sitta ensam, trött och utarbetad på en liten pall jämte kassan. Jag kan inte nog uttrycka min uppskattning för denna hårt arbetande yrkesgrupp i restaurangbranschen. De får slita kvällar och helger bara för att en lat person som jag inte kan fixa min egen mat. Nästa gång jag kommer till Roma ska jag försöka komma på något snällt att säga till Elisabeth för att muntra upp henne.

Varför?

Pizzan då, är den lika god som förr? Jodå, den duger. Kebabpizzan (som jag föredrar i alla lägen) lämnar ingen besviken. Du får mycket gyros och mycket sås på. Botten är tunn och krispig och kontrasterar perfekt mot den mjuka härliga kebaben. Det som gör Romas kebabpizza lite speciell är såsen som är smakfullt kryddig och gör så att du smäcker i dig pizzan i ett nafs. “Finger licking good” är ett engelskt uttryck som jag tycker passar bra in här. Det enda som är lite tråkigt är att de lägger färska cocktailtomater och gurkbitar i en liten hög mitt på pizzan (varför?). Tomaterna funkar väl men gurkan känns helt malplacerad. Pizza är pizza och tomater och gurka är sallad och aldrig mötas de två! Det är synd för det drar ner betyget från en sjua till en sexa. Nästa gång jag beställer från Roma ska jag be Elisabeth plocka bort grönsakerna, hoppas hon inte tar illa upp.

6/10

Venezia

I onsdags åt jag och mina kollegor lunch på Venezia. Eller “Veneriska” som elaka tungor säger. Hur som helst så är Venezia en av Växjös äldsta pizzerior och har funnits på Linnégatan sedan 1974. De kallar sig också trattoria vilket betyder typ enklare matställe på italienska. Det innebär att de även serverar lunch i form av dagens rätt åt hungriga Växjöbor.

Just det italienska är ofta ett återkommande tema när Venezia kommer på tal. Deras pizzor är tunna och krispiga och försöker så gott det går att efterlikna den ursprungliga pizzan från Neapel. Venezia är också ett av få ställen i Växjö som på ett lyckat sätt kan erbjuda pizzor med karakteristiska “vedugnsblåsor”.

Det italienska arvet gör sig även påmint i inredningen som är snygg och stilren vilket är ganska sällsynt hos inrättningarna som serverar pizzor i vår stad. Baren där du beställer är till exempel riktigt läcker. När du ätit klart kan du även avnjuta en “rykande god” espresso och några delikata cantuccini. Riktigt nice.

Baren på Venezia (http://www.veneziavaxjo.se, 150110)

Denna italienska tillgivenhet har dock ett litet minus – de serverar inte kebabpizzor (WTF!). Egentligen borde jag inte recensera Venezia över huvud taget på grund av denna dårskap men eftersom Venezia är många Växjöbors favoritställe gör jag det ändå. Jag minns en gång när jag tog en “Torre de Pisa” (nötfärs, lök, bacon, jordnötter) på Venezia för att jag var så hungrig och ville ha något köttigt. I brist på kebab tog jag då en nötfärspizza. Det räknar jag till ett av de största misstagen i mitt liv och jag ligger fortfarande vaken ibland på nätterna och ångrar mig.

Men tillbaka till i onsdags. Venezia erbjuder alltid tre varianter av pizza som “lunchpizza” och denna dag var alternativ 2 att föredra – en capricciosa med skinka och champinjoner. Pizzan är en riktig klassiker och här levererar Venezia verkligen och man blir inte besviken. Venezia håller på traditionerna och det märks när man tar en sådan ursprungspizza. Kanterna är fulla av stora härliga brännblåsor, botten är krispig och fin och toppingen har en väl balanserad mix av smaker. Champinjonerna är faktiskt riktigt goda och tillsammans med skinkan och osten ger det en härlig “munkänsla”. Min favoritpizza på Venezia är annars “Parma” (parmaskinka, mozzarella, färska tomater, pesto), så håll utkik på bloggen för det kommer snart en recension av denna pizza också.

Kolla in blåsorna på den här capricciosan!

“I det enkla bor det vackra” som Ernst säger och i fallet med Venezia fallet stämmer det verkligen.

7/10.

Pizzeria Planeten

Denna dag blev det en kebabpizza på pizzeria Planeten på Öster. Alla ni som känner till något om pizzeriorna i Växjö vet att Planeten har fått flera utmärkelser de senaste åren bland annat från pizza24.se och onlinepizza.se för “Bästa pizzeria” så förväntningarna och kraven var givetvis höga. Når verkligen Planeten upp till sitt goda rykte?

På väggarna hänger de utmärkelser Planeten fått genom åren.

Först och främst måste Planeten få cred för att de hade öppet på trettondagen. Vi prövade att ringa till två pizzerior (avslöjar inte vilka) som tydligen var stängda innan vi ringde till Planeten som tur var hade öppet. Men hur var det då med smaken?

Inledningsvis fokuserar vi på kebaben som givetvis är den viktigaste ingrediensen till en lyckad pizza. Planeten erbjuder både fläskkarré och nötkött på sina kebabpizzor. Personligen väljer jag alltid fläskkött eller gyros som det kallas på en kebabpizza eftersom det är mycket godare och saftigare. Nötköttet som blir till kebab består vanligtvis mest av sämre slaktrester och stärkelse. Du ser skillnaden på att gyros är små köttbitar som skärs av från ett roterande grillspett och nötköttet ser ut som långa remsor. Och så långt inga problem. Planeten levererar på kebabfronten och det är givetvis ett plus att de erbjuder olika alternativ till sina gäster.

Vidare så tar vi en titt på såsen. Likaså här finns det alternativ att välja på – stark eller mild sås. Väljer man att äta på plats så brukar Planeten till och med erbjuda sig att blanda de olika såserna och servera i en såsskål jämte pizzan – fantastiskt! Om du däremot tar med hem så får du såsen i den retfullt lilla plastbehållaren. Helst ska pizzan bada i en härlig kebabsås men på detta viset blir det lite för lite av den varan.

Så långt är allting gott, kebab och sås är helt okej. Men tyvärr fallerar Planeten på sina bottnar som smakar allt för mycket ost. Det verkar nästan som de lägger på hela ostskivor och inte riven ost över tomatsåsen vilket gör att ostsmaken tar över och ger en kladdig och seg konsistens. Tyvärr har Planeten också fullt med champinjoner över kebebpizzan vilket ingen frisk människa kan uppskatta.

Min gode vän som var med och undersökte Planeten denna dag var var RP, en matälskare med romerskt påbrå som jag har stort förtroende för när det gäller pizzor. Han valde en “Kebab Classico” – en inbakad historia fylld med gyros, isbergssallad och en enorm mängd ost. På samma sätt som med den vanliga kebabpizzan så tog osten överhanden och förstörde helheten. Så trots sitt goda rykte, bra öppettider och valalternativ så når inte Planeten ända fram.